HÄLSOTESTER


Vilka hälsotester gör jag på mina hundar och vad innebär dom egentligen?

Här nedan finns lite fördjupning i vad jag testar mina hundar för och vad det egentligen är för sjukdomar bakom förkortningarna. Det finns såklart flera parametrar att ta hänsyn till i avel än just dessa tester.

För mig är hälsan en mycket viktig del i avelsarbetet och jag lägger ner arbete bakom mina hundar och parningar. Jag tycker att det är viktigt för rasens framtid att ta reda på så mycket som möjligt. Jag anser att tester för sjukdomar som finns i rasen skall göras i största möjliga omfattning, i dagsläget har dock Svenska Staffordshire Bullterrier Klubben inga krav på hälsotester. Däremot så uppmanas valpköpare att vara frågvisa kring just de tester och sjukdommar som tyvärr finns i rasen. Den checklista för valpköpare som finns tillhanda från Svenska Staffordshire Bullterrier klubben tar upp; Demodex-hårsäckskvalster, Allergier, L2-HGA-en ögonsjukdom, HD-höftledsdysplasi, ED- armbågsdysplasi, ögonlysning och MH-mentaltest hund. Här kan tilläggas sjukdommar så som epilepsi, patella luxation, korsbands rupturer och furunkulos.

Om just hälsa skulle jag kunna skriva hur mycket som helst då det ligger mig så varmt om hjärtat och inte minst mental hälsa. Har jag en hund som är extremt rädd, oerhört nervös eller till och med aggressiv mot hela sin omgivning kan ingen kroppslig hälsa i världen ge den hunden ett fullgott liv i mina ögon.

Staffen för mig är en familj och sällskapshund och trivs mest med att vara "mitt i" och överallt. Ett psykist lidande för hunden skulle även vara ett psykiskt lidande för mig. I mitt yrke tar jag mig ofta an de "svårare" hundarna och inte alltför sällan får jag vara med om bakslaget att behöva ta bort psykiskt instabila hundar. Så en bra mentalitet värderas oerhört högt i min avel. Idag finns det två tester att tillgå för att försöka utvädera mentalitet. Dels MH-testet, mer om det nedan och BPH, mer info kommer att komma på sidan men information om detta är lätt att finna på internet tillsvidare. Visst säger ett sådant test inte allt men mycket kan man ändå utläsa om en individ. Riktigt intressant blir det när hela kullar utvärderas eller när man tittar på staffen som ras över en tid för att se åt vilket håll aveln tar vår ras. Viktigast är ändå hur hunden uppfattas i sin vardag av sina familjemedlemmar och inget test i världen kan ge ett bättre svar på vem hunden är än just de personerna. Där finns infomation om vem hunden är, hundens personlighet och uppförande varje dag, året runt.  

Allergier är ett annat känt problemområde inom rasen som jag är väl insatt i. Allergier är ett jättestort område och går ofta hand i hand med hudproblem. Här finns hur mycket som helst på internet att läsa. En av andledningarna till att det ligger högt upp på min prioriteringslista beror dels på vilket lidande det innebär för hund och även ägare, inte att förglömma, men även omfattningen av dessa problem i just våran ras. Att vara allergisk och/eller lida av hudåkommor är inte sällan ett livslångt problem för hunden med medicinering och/eller frekventa medicinska bad som behandling. Dessa behandlingar kan vara både långa och dyra. Inom det här området forskas det mycket och förhoppningsvis kommer vi att få lära oss mer och få mera fakta kring allergier och hudproblem.

Lite länkar följer nedan på sådant som är läsvärt inom några hälsoområden;

Här finns en studie på att inblandning av hemlagad mat till dräkig/digivande tik minskar risken för atopi med 50%.
- Hemlagad mat

Här finns en länk till företaget Premune som nu har påbörjat studier kring allergi tillsammans med Veterinärer med specialist kompetens i dermatologi.
- Premune

Här finns en länk till Agria där Veterinär Kerstin Bergvall förklarar lite om allergi och hud.
- Hudproblem tecken på allergi

Här finns ännu en artikel av Kerstin Bergvall om ämnet immunförsvar och hudproblem.
- När immunförsvaret gör misstag

Jag vill att mina valpköpare ska känna sig trygga med att jag har gjort det jag kan för att ge mina valpar en så bra start i livet som möjligt. Jag som person är mycket för att lära mig och utvecklas och gårdagens sanningar behöver inte vara dagens och därför är det viktigt att försöka hålla sig uppdaterad kring forskning och utveckling. Det betyder kortfattat att -Jag vill sälja valpar så som jag själv vill köpa dom.

Tyvärr kan man aldrig ge några garantier och ingen sitter någonsin säker. Vi får inte glömma att det är levande individer vi har att göra med.


Informationen är hämtad från SKK´s häfte Information om röntgenkontroll av leder hos hund.

Höftledsdysplasi är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. Anlaget till sjukdomen är medfött, men rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man med god säkerhet bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen. Röntgen undersökning för officiell bedömning och registrering hos SKK sker efter 12 respektive 18 månaders ålder beroende på ras. Röntgenbilder av hundar med misstänkta ledfel kan avläsas från 6 månaders ålder. Denna tidiga avläsning görs dock enbart för att hundar med eventuella grava fel ska få en adekvat behandling av veterinär och besparas onödigt lidande.

Hos både människa och hund har konstaterats att slapphet (subluxationstendens) mellan lårbenshuvud och lårskål hos unga individer kan bidra till utvecklingen av HD. Av denna anledning måste samtliga hundar medicineras före undersökningen så att de är tillräckligt avslappnade vid röntgen tillfället. Hundar med kvarvarande muskeltonus har förmåga att "gömma" denna subluxationstendens och därmed ge sken av att ha bättre höftledsstatus.

Gradering

Gradering av höftledsstatus sker enligt normer fastställda av FCI. Normerna bygger på dels passform mellan lårbenshuvud och lårskål, dels på djupet av lårskålen dvs. hur djupt lårbenshuvudet ligger inne i lårskålen. Lederna graderas i 5 grupper.

A Normala höftleder grad A

B Normala höftleder grad B

C Lindrig dysplasi

D Måttlig dysplasi

E höggradig dysplasi

Röntgen undersökning kan aldrig bli en exakt metod för fastställande av en hunds höftledsstatus. För djurägarnas skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Höfter som dom ska se ut. Avlästa som A. Lårbenshuvudet ligger i skålen och skålen sluter tätt runt huvudet. En hund med grava HD fel. Lårbenshuvudet ligger inte i skålen på någon av sidorna. Man kan ganska lätt även se hur grunda skålarna är på denna hund jämfört med den ovan.

 


Informationen är hämtad från SKK´s häfte Information om röntgenkontroll av leder.

En armbåge röntgad ua.

Armbågsledsarthros
Förklaringar, råd och anvisningar till hundägare av Lars Audell, röntgenkonsult vid SKKs veterinäravdelning.

Med armbågsledsarthros menas en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Denna förslitning ses oftast ej på röntgenbilden, men ger upphov till benpålagringar, vilka kan urskiljas relativt tydligt. Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår. Avläsningen av röntgenbilder av armbågar går framför allt ut på att utvärdera om det föreligger benpålagringar i lederna och om så är fallet registreras omfattningen av dessa.

Gradering

Vid den centrala granskningen av röntgenbilderna graderas armbågsledsarthros enligt följande skala:

UA inga påvisbara förändringar

lmp(I) lindriga benpålagringar

mbp (II) måttliga benpålagringar

kbp(III) kraftiga benpålagringar

I de fall man helt säkert kan utvärdera grundorsaken till arthrosen skrivs detta i klartext på den del som bifogas röntgencertifikatet. Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns ej, men unga hundar, med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framför allt efter hård motion.

Symtom hos hundar med armbågsledsarthros

Flertalet hundar med lindriga pålagringar efter 1 års ålder visar inga tecken på smärta (hälta). De hundar som är halta bör undersökas av veterinär. I ett tidigt skede, innan leden har fått stora förändringar, finns förutsättningar för att ett kirurgiskt ingrepp skall göra hunden besvärsfri. Operationens syfte är att avlägsna alla eventuella lösa bitar eller fragment. En led som redan har pålagringar blir dock aldrig helt frisk igen. Pålagringarna ökar ofta något, även efter en lyckad operation. Hundarna brukar dock kunna förbli besvärsfria resten av livet om de inte hålls i alltför högt hull och inte ansträngs kraftigt, såsom vid draghundsarbete eller hård brukshunds- eller jakthundsträning. När hundarna är halta och har stora förändringar i lederna ger operation sällan någon bestående förbättring. Oftast får man i stället inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom ändrad motion och eventuellt även ge smärtstillande medel de gånger hunden har påtagliga symtom.

Vid kroniska, grava hältor som inte svarar på behandling kan av djurskyddsskäl avlivning vara den enda utvägen.


Informationen hämtad från www.ssbtk.net

L-2-HGA (L-2-hydroxyglutaric aciduria) hos staffordshire bullterrier är en neurometabolisk störning karaktäriserad av förhöjda halter av L-2-HG-syra i hundens urin, plasma och ryggmärgsvätska.

L-2-HGA påverkar det centrala nervsystemet och ger kliniska symptom som epileptiska anfall, ataxi (vingliga/icke koordinerade rörelser), skakningar/skälvningar, muskelstelhet, förändrat beteende. Dessa symptom visar sig oftast tydligt mellan 6 månader och 1 års ålder men kan även uppträda senare. Både hanhundar och tikar drabbas. Denna sjukdom är orsakad av en genmutation som uppkommit spontant inom rasen och nedärvts från generation till generation.

Sjukdomen är inte koncentrerad till enbart vissa specifika blodslinjer utan förekommer hos staffordshire bullterriers i alla länder, i olika linjer. Det finns dokumenterat svenska hundar som insjuknat i L-2-HGA!

Idag vet man att L-2-HGA har en recessiv autosomal arvsgång. Detta innebär att hunden måste ha två muterade/defekta gener för att utveckla sjukdomen (affected) - en gen nedärvd ifrån vardera föräldradjur.
Individer med en kopia av den defekta genen och en kopia av den normala genen är bärare (carrier) av sjukdomen - genen nedärvd från ett av föräldradjuren. En hund med två normala gener är icke-bärare (clear) av sjukdomen.

The Animal Health Trust (AHT) i Storbritannien har lyckats identifiera genen som orsakar L-2-HGA vilket gör att vi idag kan DNA-testa våra hundar och identifiera vilka individer som är clear, carrier respektive affected. Detta, tillsammans med att man vet arvsgången, ger oss redskapet för att bekämpa sjukdomen globalt.

Staffordshire bullterriers världen över kan, genom ett vanligt blodprov som skickas till AHT för DNA-analys, testas. Detta är mycket enkelt. Uppsök din vanliga veterinär för en enkel blodprovstagning. Skicka blodprovet, 3 ml blod i en EDTA-tub, i ett vadderat kuvert tillsammans med det korrekt ifyllda formuläret (länk längst ned på sidan) till: Genetic Services, Animal Health Trust, Lanwades Park, Kentford, Newmarket, Suffolk CB8 7UU, England.

Genom att testa våra hundar och följa nedanstående korsningsschema kan vi förhindra vidare spridning av sjukdomen.
Viktigt att komma ihåg är att en bärare av L-2-HGA, en carrier, aldrig kommer att utveckla sjukdomen och inte skall betraktas som sjuk. Dessa hundar kan användas i aveln, om än med försiktighet och endast med icke-bärare.

CLEAR x CLEAR

Samtliga valpar CLEAR

CLEAR x CARRIER

50% av valparna CLEAR
50% av valparna CARRIER

CLEAR x AFFECTED

Samtliga valpar CARRIER

CARRIER x CARRIER

25% av valparna CLEAR
25% av valparna AFFECTED
50% av valparna CARRIER

CARRIER x AFFECTED

50% av valparna AFFECTED
50% av valparna CARRIER

AFFECTED x AFFECTED

Samtliga valpar AFFECTED

Enligt korsningsschemat framkommer att samtliga valpar ur kombinationen clear x clear är icke-bärare, dvs genetiskt fria från L-2-HGA. Dessa hundar behöver inte testas. Det samma gäller valpar ur kombinationen clear x affected, där samtliga avkommor är genetiska bärare av sjukdomen.

SSBTKs uppfödarkommitté (UK) rekommenderar att valpar ur kombinationen clear x carrier DNA-testas innan leverans.
SSBTKs uppfödarkommitté (UK) rekommenderar ej följande kombinationer: clear x affected, carrier x carrier, carrier x affected, affected x affected!


Informationen hämtad från www.ssbtk.net

Ärftlig katarakt (HC) är bara en av ett flertal ögonsjukdomar som kan drabba våra staffordshire bullterrier. Redan 1976 rapporterades det första gången om att man funnit HC inom rasen i Storbritannien.

HC är inte medfött, vilket innebär att valpen föds med normala ögon. Katarakten börjar utvecklas när valpen är mellan bara ett par veckor till några månader gammal för att sedemera leda till total katarakt mellan 2-3 års ålder. Den här typen av katarakt är alltid bilateral, dvs symmetrisk på båda ögonen, och fortsätter utvecklas tills katarakten är total - hunden är blind. Sjukdomen är inte koncentrerad till enbart vissa specifika blodslinjer utan förekommer hos staffordshire bullterriers i alla länder, i olika linjer. Både hanhundar och tikar drabbas.

Idag vet man att HC har en recessiv autosomal arvsgång. Detta innebär att hunden måste ha två muterade/defekta gener för att utveckla sjukdomen (affected) - en gen nedärvd ifrån vardera föräldradjur.
Individer med en kopia av den defekta genen och en kopia av den normala genen är bärare (carrier) av sjukdomen - genen nedärvd från ett av föräldradjuren. En hund med två normala gener är icke-bärare (clear) av sjukdomen.

The Animal Health Trust (AHT) i Storbritannien har lyckats identifiera genen som orsakar HC vilket gör att vi idag kan DNA-testa våra hundar och identifiera vilka individer som är clear, carrier respektive affected. Detta, tillsammans med att man vet arvsgången, ger oss redskapet för att bekämpa sjukdomen globalt.

Staffordshire bullterriers världen över kan, genom ett vanligt blodprov som skickas till AHT för DNA-analys, testas. Du kan testa din hund för L-2-HGA samtidigt (se info L-2-HGA), endast ett prov krävs för analyserna. Detta är mycket enkelt. Uppsök din vanliga veterinär för en enkel blodprovstagning. Skicka blodprovet, 3 ml blod i en EDTA-tub, i ett vadderat kuvert tillsammans med det korrekt ifyllda formuläret (länk längst ned på sidan) till: Genetic Services, Animal Health Trust, Lanwades Park, Kentford, Newmarket, Suffolk CB8 7UU, England.

Genom att testa våra hundar och följa nedanstående korsningsschema kan vi förhindra vidare spridning av sjukdomen.
Viktigt att komma ihåg är att en bärare av HC, en carrier, aldrig kommer att utveckla sjukdomen och inte skall betraktas som sjuk. Dessa hundar kan användas i aveln, om än med försiktighet och endast med icke-bärare.

CLEAR x CLEAR

Samtliga valpar CLEAR

CLEAR x CARRIER

50% av valparna CLEAR
50% av valparna CARRIER

CLEAR x AFFECTED

Samtliga valpar CARRIER

 

CARRIER x CARRIER

25% av valparna CLEAR
25% av valparna AFFECTED
50% av valparna CARRIER

CARRIER x AFFECTED

50% av valparna AFFECTED
50% av valparna CARRIER

AFFECTED x AFFECTED

Samtliga valpar AFFECTED

Enligt korsningsschemat framkommer att samtliga valpar ur kombinationen clear x clear är icke-bärare, dvs genetiskt fria från HC. Dessa hundar behöver inte testas.
Det samma gäller valpar ur kombinationen clear x affected, där samtliga avkommor är genetiska bärare av sjukdomen.


Informationen hämtad från Svenska KennelKlubben

Denna hund har total katarakt och är blind. Pupillen som normalt skall vara svart är grå.

PHTVL/PHPV är en förkortning av ordet persisterande (egentligen "framhärdande") i kombination med de latinska namnen på olika strukturer som normalt sörjer för ögats blodförsörjning under tidiga fosterlivet och på den primitiva glaskroppen som finns i ögat under fosterutvecklingen. Om stora rester av dessa finns kvar senare i livet kan de ge mer eller mindre allvarliga problem beroende på sin storlek.
PHTVL/PHPV förekommer speciellt hos dobermann och är ärftlig. Sedan problemet uppmärksammades i rasen har frekvensen drabbade djur minskat markant. Förändringen har påvisats hos enstaka hundar av andra raser PHPV förekommer främst hos Staffordshire Bullterrier.

Katarakt eller grå starr är en grumling av ögats lins. Vissa kataraktformer har ett typiskt utseende och en karakteristisk debutålder och förekommer familjärt i vissa raser. Det innebär att de kan anses vara ärftliga men för de flesta former av katarakt har arvsgången inte fastställts. Lindrig katarakt påverkar synen obetydligt och kan ibland bara påvisas vid undersökning med spaltlampa, ett optiskt undersökningsinstrument. Andra, gravare former, leder till total linsgrumling och blindhet. Vid total katarakt är linsen helt grumlig och ögat är blint. Sådana katarakter kan förekomma såväl hos äldre som hos helt unga hundar.

Hos ett tiotal raser förekommer total katarakt hos unghudar. Hos några raser, bland dem cavalier king charles spaniel, cocker spaniel och dvärgschnauzer, förekommer en svår medfödd defekt med förkrympt öga (mikroftalmi), onormal linsform och katarakt.

Linsgrumling kan även orsakas av olika former av yttre påverkan och är långtifrån alltid ärftlig. Katarakt kan vara sekundär till andra ögonsjukdomar, till exempel PRA, PPM och PHTVL/PHPV. (se dessa tre)


Informationen hämtad från Svenska Terrierklubben

MH är en officiell provform avsedd att beskriva hundars mentala egenskaper. Beskrivningen är ursprungligen framtagen för brukshundar men har idag även använts på en mängd andra hundraser. Vid MH ingår många moment där man studerar beteenden väsentliga för alla hundraser oberoende av användningsområde.

Några moment är mer intressanta för hundar i praktiskt arbete och kanske mindre intressanta för familjehundar. Man kan då som hundägare bortse från dessa och ändå få ut mycket information av provet i sin helhet. Arbete pågår att utarbeta mer rasanpassade MH och framtiden får utvisa vad som händer. Till dess är dagens MH det bästa sättet vi har att utvärdera våra terrier mentalt men bör självklart kombineras med andra utvärderingar.

Fördelen med MH är att den utgör en standardiserad provform med ett antal standardiserade moment där man beskriver hundens reaktioner på ett antal retningar som alltid ska vara lika oberoende av ras eller provtillfälle.

Ett MH består av flera riggade situationer där man läser av hundens reaktioner enligt ett standardiserat protokoll.

Bilden nedan visar ett av momenten, ett överraskningsmoment, kallad Dumpe. Syftet med denna situation: att testa hundens förmåga att agera i en överraskande situation, då den inte är engagerad i en annan handling. Man studerar intensiteten i rädsla och hot/aggressivitet. Hur mycket hjälp hunden behöver för att ta sig fram, samt hundens kvarstående rädsla och intresse.